12 - Smedjan i Gunnarp

Fotot visar husen där Gunnarps smedja fanns. Den var en typisk bysmedja som från mitten av 1800-talet fanns i många skånska byar.

Nils Månsson beskrev smedjan i sin bok “Efterskörd”, som gavs ut 1966, i kapitlet “Triangeln vid Gunnarp”. Här kommer ett utdrag ur boken.

 “Ett femtiotal meter söder om den gamla Gunnarpsgården ligger utmed vägen Sösdala – Tjörnarp ett litet ställe som en förbifarande lätt ger akt på tack vare det idylliska läget och det trivsamma intryck som platsen ger. Det lilla stället är byggt så att byggnaderna utgör en triangel alldeles i anslutning till den landsväg, som sedan uråldrig tid här vindlat fram i otaliga bukter.

Utan tvivel är det här fråga om en gammal boplats, lika gammal som gården själv vars tidigare öden vi inte känner till. Dock vet vi genom det memoarverk som framlidne missionsföreståndare Janne Nyrén utgivit i sin ålders höst att här var platsen för en gårdssmedja lydande under den förr rätt stora herregården, som före enskiftets tid omfattade hela Gunnarps by. Till smedjan hörde också ett litet jordbruk, ett torp, som jämte smidesrörelsen fick ge bärgning åt smedjans innehavare.

Nyrén berättar att smidesrörelsen hade en blomstringstid när södra stambanan drogs fram här åren 1858-1859. Då blev det extra mycket arbete för smeden, som fick laga kärror, vässa spett och hackor åt järnvägsbyggarna. Smedjan var för övrigt hela byns mekaniska verkstad, där bygdens folk fick skott sina hästar och reparerat sina enkla åkerbruksredskap. Det har sina orsaker att missionsföreståndare Nyrén beskriver stället i sina memoarer. Han var nämligen född där och både hans far och farfar var på sin tid smeder i Gunnarps smedja. Nyréns far blev dock inte smed så länge. Redan när Janne Nyrén var fem år gammal flyttade familjen till Tjörnarps Svenstorp som övertogs på arrende.”

“För att nu återgå till “triangeln i Gunnarp” och den lilla smedjan där, så gick den inte ur släkten när Nils Jönsson Nyrén flyttade därifrån. Den övertogs nämligen av Johannes Ljungkvist, bror till Nils Jönsson. Men det dröjde inte länge innan även Ljungkvist övergick till annan verksamhet, först som prästgårdsarrendator i Ignaberga och sedan som handelsman i Sösdala. Hans yngste son som hette Samuel gick långt på sångens område och blev operasångare. En gång har han gjort Sösdala den äran för att ge en sångkonsert i det samhälle där han växt upp.

Den tredje innehavaren av den lilla stugan vid triangeln vid Gunnarp var en änka, Cisela-Per-Jöns. I sin kraft dagar hade hon varit välbeställd bondmora i Bökestorp vid Höör, men för ålderns dar förvärvat stugan av Ljungkvist. 

“Moster Cisela, som hon vanligen kallades, hade en vävstol i sin stuga, där hon satt varje dag och vävde, ren och prydlig var hon med silvervitt hår upplagt i en väldig fläta över nacken. Hon vävde tydligen för att tjäna lite till livets uppehälle, fast det är troligt att hon ägde en smula kapital också att lita till i tider då ingen folkpension ens var påtänkt för gamla. Hon var inte ensam i stugan, för att få sällskap hade hon låtit en annan änka, Johanna Malmkvist, bo hos sig. De var av samma sinnelag och samlevnaden var god och harmonisk.”

“Den lilla stugan vid triangeln i Gunnarp står kvar och hålles i skick av nuvarande ägaren, muraren och jordbrukaren Nils Larsson. Den är visserligen moderniserad med hårt tak i stället för det gamla halmtaket, skorstenen är också ny och den kraftiga järnplåt, som utgjorde tak över förstubron är också borta. Den var ett minne från smederna, som bott i stugan. Men eljest är ytterskalet på stugan kvar som minne från dem som bott här.”

Här följer ytterligare information om smedjan:

Smedjan i Gunnarp användes redan innan det laga skiftet ägde rum i mitten av 1800-talet. Den förste smeden var Jöns Andersson, född i Mellby 1799. Han var dräng på Mellby prästgård och flyttade 1831 med familjen till Gunnarps Gatehus (eller Gunnarps Hus), som gruppen av hus utanför de åtta gårdarna kallades. Från omkring 1840 är Jöns Andersson omnämnd som smed. 1861, när Jöns var 62 år gammal, lämnade han över till sonen Nils Jönsson, född 1837, som hade varit lärling hos sin far. Själv flyttade Jöns med resten av familjen till gården Gunnarp nr 3. 1864 fick smeden Nils Jönsson sonen Janne. Det var han som blev missionsföreståndare Janne Nilsson Nyrén.

1869 lämnade Nils Jönsson över smedjan till sin bror Johannes Jönsson Ljungkvist, född 1847. Smeden Johannes Ljungkvist och hans hustru Johanna hade 8 barn. Den yngste var Samuel Jonathan född 1886.

Moster Cisela, som nämns i berättelsen, hette Sissela Jönsdotter och var född i Fulltofta 1828. Hon flyttade 1883 från Höör till Tjörnarp. Då var alltså fortfarande smedjan där med smeden Johannes Ljungkvist. Sissela dog 1906.