10 - Familjen Olander i Gunnarp
Den person, som under längst tid var ägare till Gunnarpsgården var Johannes John Olander. Han bodde på gården från 1899 till sin död 1954, alltså under 55 år eller 1/3 av gårdens historia.
Johannes John Olander föddes i Malmö 1874. Hans far var Per Olander, född 1838 i Sallerup och hans mor var Elna Christina Palm, född 1843 i Skabersjö. Per och Elna Olander hade fyra barn, dottern Anna Paulina var den äldsta och sonen Johannes John den näst yngste. Elna Palm Olander dog 1877. Per Olander gifte om sig och John fick då fyra halvsyskon.
Anmärkning: Elna Palm var syster till den socialdemokratiske pionjären August Teodor Palm, född 1849 i Fårabäck, Södra Sallerup.
Per Olander var murare och byggmästare i Malmö. 1890 flyttade familjen till Landskrona. Per Olander köpte och drev ett större tegelbruk på ön Ven, utanför Landskrona. Tegelbruket kallades Olanderska Bruket och skorstenen fanns kvar in på 1960-talet.
1897 köpte Per Olander tillsammans med sonen Johannes John Gunnarpsgården med tillhörande gårds-tegelbruk av lantbrukaren Nils Johansson Widstrand. John Olander flyttade in 1899. Uppe till höger syns Per Olander utanför ingången till Gunnarpsgården.
1909 gifte John Olander sig med Agnes Cecilia von Gegerfeldt. Hon var född 1885 i Boulogne-sur-Seine, Frankrike. Hennes far var landskapsmålaren Vilhelm von Gegerfeldt.
1910 föddes sonen Bertil och 1915 dottern Ingrid. På fotot till höger syns familjen på gården omkring 1916.
John Olander var aktiv i kommunen. 1938 finns antecknat att han valdes till kommunalfullmäktige.
Fram till omkring 1940 fanns det som brukligt personal på gården. För det mesta en eller två personer. I början kallades de för pigor, jungfrur, tjänare eller hushållerskor, men från 1920-talet var de hembiträden. Mellan 1920 och 1926 fanns det en dräng på gården, men annars sköttes nog den sysslan av personal från tegelbruket. Personalen byttes ut normalt varje år och det fanns på gården ingen riktig trotjänare. Längsta tid för en person i hushållet var fem år. Det var Elin Wahlquist, som var hushållerska 1909-14. Drängen Karl Albin Persson fanns där 1921-26. På 1910-talet var Anna Holm guvernant. Omkring 1920 var det Gertrud Marcus.
En annan i Olanders tjänst var Karl Persson Landgren. Han har berättat: “På hösten 1920 kom jag till Gunnarps Tegelbruk och fick anställning som kusk hos fabrikör John Olander. Under fem och ett halvt år skötte jag fabrikörens hästar och var alltid beredd att ställa upp med hästskjuts åt Olander och hans familj. Från Gunnarpsgården, där de bodde, skulle man varje söndag åka till högmässan i Tjörnarps kyrka. Därför var jag aldrig ledig på söndagarna och kunde t ex inte vara med i skytteföreningen, som hade övningar på söndagarna. Jag bodde tillsammans med de andra anställda på gården och åt där. På Gunnarpsgården fanns kokerska, uppasserskor och gott om tjänstefolk.
Den första bilen var en Buick på 1920-talet. För den fanns chaufförer anställda mellan 1927 och 31.
Till höger ett foto av John Olander från 1907, 33 år gammal.
I tidningen Norra Skåne trycktes 1929 en artikel om Tjörnarpsbygden. Tidningen skriver: “På höger sida ser vi Gunnarps Tegelbruk, rödmålat och i prima skick. Mitt emot, fast på vänster hand, har ägaren fabrikör John Olander sitt vackra residens. Fabrikör Olander älskar ej nymodern byggnadsgrannlåt, och ger detta tydligt tillkänna på det i gammal-aristokratisk stil uppförda och ombyggda hemmet.”
En av tegelbrukets trotjänare var Ingvar Andersson. Han berättade: “Men jobbet å Gunnarps Tegelbruk handlade inte bara om att sköta den stora grävmaskinen. Jag fick också en massa andra uppdrag. Vi hjälpte till att sköta direktörens höns och en vinter fick jag hjälpa till att julstäda hemma hos Olander.”
Han berättar vidare: “En gång blev jag inkallad till Olander. Väl där bad Olander mig att prova om hans innetofflor passade. Det gjorde de. Då bad Olander att jag skulle hjälpa till att bona golven. Men det gällde att styra golvbonaren och för att inte förstöra arbetet fick man ha filttofflor på fötterna. Olander bad mig att akta det stora gamla skåpet. Men just det råkade jag köra på.”
En annan historia från Ingvar är att han brukade klippa häcken ut mot vägen. Då satt Olander i sitt kontor och tittade ut. Fönstret hade spröjs, som väl var någorlunda vågrät. Detta gav honom möjlighet att se om Ingvar klippte rakt eller inte. Gjorde han inte det, så for Olander ut och påpekade.
Dottersonen Ingemar berättar att morfar hade utmärkt kontroll från kontorsfönstret. Han var mycket klurig. Gångarna runt huset räfsades till helgerna med en bred räfsa. Kom man bredvid och ville hjälpa till med en mindre räfsa, så gick det inte.
John Olander lät omkring 1930 anlägga en tennisbana i sydöst åt barnen Bertil och Ingrid. Banan hölls i stånd till 1950-talet. Han byggde också en stuga uppe i skogsbacken med utsikt över tennisbanan. Olander lät sätta upp två smideslyktor, gjorda av brukets smed, på bostadens knut respektive vid huvud-ingången. På den ena finns O 1897 infällt. Det var året då Olander köpte gården. På den andra står GG 1859 (Gunnarps-gården byggd 1859).
Cecilia von Gegerfeldt Olander var konstnär, utbildad i Dresden och vid konstakademin i Köpenhamn samt Valand. Hon har målat särdeles eleganta och livfulla gatumotiv från Paris, Rom, Venedig och det skånska landskapet med motiv från Torekov och Hallands Väderö.
Cecilia och barnen flyttade 1939 till Stockholm. 1942 skildes Cecilia från John Olander. Hon dog 1971.
Till höger överst ett foto av Cecilia Olander och underst en akvarell målad av henne med motiv från Gunnarpsgården.
År 1953 såldes tegelbruket till disponent Olof Carlström, kamrer Sture Ohlsson och tegelmästare Bengt Jönsson. John Olander bodde kvar på Gunnarpsgården. Han dog där 1954, 80 år gammal.
