Gunnarp, byn med åtta gårdar mitt i Skåne

Enskiftet var en jordreform som genomfördes i Skåne från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Under skiftet slogs tegar samman så att varje bonde fick ett fåtal sammanhängande åkrar. Enskiftet följdes sedan av laga skiftet eftersom man ofta inte var nöjd med resultatet från enskiftet. En kunglig förordning om enskifte för Skåne utfärdades 1803. En vanlig följd av sammanslagningen av marken blev att gårds-byggnaderna flyttades ut till den plats där marken fanns. Detta hände i Gunnarp.

I Danmark genomfördes en liknande reform, men där behöll man byarna intakta. Så skedde också i andra länder. I några fall även i Skåne. Men flytten av gårdarna gjorde att det i Skåne finns väldigt få gamla bondgårdar från 1700-talet.

En viktig anledning till att det fanns så många osammanhängande åkrar var arvskiftena. De bästa åkrarna blev delade, liksom de sämsta för att ingen arvinge skulle få en fördel eller nackdel. Denna anledning ser man emellertid inte i Gunnarp. Byn och dess areal hade alltid ägts av en person och vid arvsskiften har hela byn bytt ägare. Här blev nog det laga skiftet i stället en del i en process att förändra hela ägarstrukturen för Gunnarp.

1848 började i Gunnarp den stora förändring, som egentligen utraderade den gamla byn. Alla åbor flyttade ut och husen tömdes. Den som ledde det laga skiftet var Ola Christiansson, född 1798 i Västerstad. Den 10 oktober 1849 köpte han gårdarna i Gunnarp för 40 000 Riksdaler Riksgälds. Säljare var fanjunkare C A Claesson på Lillö, som också ägde Korsaröd och Spångahus.

Detta var väldigt mycket pengar. Hur förfogade en ladufogde från Västerstad över denna summa? Troligen fanns det någon annan bakom, som finansierade transaktionen. Det ligger nära till hands att förmoda att denne var Lars Petter Kruse, godsägare på Fredriksberg.

Men nu kunde processen börja. Året efter styckades hela Gunnarp i samband med en offentlig auktion. Detaljer finns att läsa i boken “En bok om Tjörnarp”, utgiven av Tjörnarps Sockengille och uppgifterna där är hämtade från tidningen Norra Skåne 1970. Den 1 juni 1850 bekräftades följande köp:

1/2 mtl av Gunnarp 1 övergick till vagnmakaren Jöns Svensson i V Häglinge inklusive del i undantagsskyldighet. Östra ladugårdslängan ingick i köpet. 1/8 mtl av Gunnarp 1 köptes av timmermannen Måns Gummesson i Ö Häglinge. Västra ladugårdslängan på Gunnarp 8 ingick i köpet. 1/8 av Gunnarp 1 förvärvades av mjölnaren Måns Persson i Ankhult. Gunnarp nr 2 om 1/8 mtl köptes av husaren Christoffer Pålsson. Torpbyggnader, skog och torvjord ingick i köpet. Av Gunnarp nr 3 köpte arrendatorn Jöns Eriksson i Kolstrarp 1/6 och del i undantagsskyldighet. Östra och södra ladugårdslängan på Gunnarp nr 8 ingick i köpet liksom tre skvaltkvarnar. Av Gunnarp nr 5 övergick 1/12 mtl till Ola Nilsson och Jon Persson i Ella. Loglängan på Gunnarp nr 6 ingick i köpet. Per Jonasson i Ö Häglinge inhandlade 5/32 mtl Gunnarp nr 2, 1/4 mtl Gunnarp nr 5 och 1/4 mtl Gunnarp nr 8. Säljaren undantog skogen i norra ändan av Sjunnarebacken under 50 år samt den “fällda tunnveden och ekarne”.

Ola Christiansson behöll 1/16 mtl Gunnarp nr 1, 1/31 mtl Gunnarp nr 2, 1/8 mtl Gunnarp nr 3, 1/3 mtl Gunnarp nr 4, 1/2 mtl Gunnarp nr 6 och 1/2 mtl Gunnarp nr 7.

Auktionen inbringade 25 000 Rdr Rgds. Det som Ola Christiansson behöll fick alltså ett värde av 15 000 Riksdaler Riksgälds.

Så blev det dags för det laga skiftet. Skiftesförhandlingarna leddes av Johan Petersson, som kom från Lantmäteriet. Via kungörelse (se höger) i traktens alla kyrkor kallade han till ett första sammanträde den 21 juli 1850. Mötet ägde rum den 8 augusti hos Ola Christiansson i Gunnarp. Alla de nya ägarna deltog. Det följde en rad möten, som alla noggrant protokollerades. Där diskuterade man delningen, gränserna mot Sösdala, Ella och Korsaröd, olika rättigheter och skyldigheter som existerade. En handling som upprättades var en taxeringslängd, där alla tegar, åkrar, backar, hålor, lyckor, vångar etc. förtecknades. Ett viktigt dokument är förteckningen av samma ägor, men nu uppdelade efter den nya fördelningen. 

Ett sådant protokoll undertecknades i augusti 1850 av O Christiansson för Gunnarp och F O Kruse för Sösdala. Namnteckningarna ses till höger.

En del av projektet var att sätta upp stängsel, både mot grannbyarna men även mellan de nya ägarna av Gunnarp. Det bestämdes vem som skulle sätta upp vilket stängsel. 

Den 6 december 1851 kunde Johan Petersson presentera ett sammandrag av laga skiftet där det framgår hur mycket åker, äng, odlingsmark och torvjord som tillföll de olika ägarna. Den 27 december 1852 undertecknade ägarna slutdokumentet.

I samband med förberedelserna till skiftet beräknades det hur mycket kostnaden var för att riva husen och bygga upp dem på nytt. Kostnaden per byggnad låg på mellan 50 och 150 Riksdaler Banco. Den värdefullaste gården var Gunnarp 2 med 400 Rd Banco. Den lägsta kostnaden hade gård nr 4 och 8 med 260 Rd Banco. Totala kostnaden uppgick till 2 395 Riksdaler. Om man som mått använder kostnaden för arbetstiden för en manlig industriarbetare, motsvarar denna summa i dag ca 10 miljoner kronor.

Därmed var allt klart för nästa steg.