03 - Gunnarps gamla gårdar och by
Byn Gunnarp, i nordöstra delen av Tjörnarp, är en gammal by omnämnd redan 1514. Den utplånades med det laga skifte som ägde rum omkring 1850. Fram till dess låg Gunnarps by där landsvägen från Tjörnarp kröker, innan den går ut till väg 23.
Före skiftet tillhörde byn Korsaröd och omfattade 3 och 3/8-dels oförmedlat (ordinarie mantal som användes som andelstal i byns samfälligheter etc) utsocknes frälse (dvs huvudgården ägdes av en adelsman i en annan socken). Byn brukades av åtta bönder, vilka gjorde dagsverken i Korsaröd. Det gjorde också torparen, som bodde i Gunnarp.
Byns ägor var ett stort område, som framgår av nedanstående karta från 1830. Kartan ritades inför det laga skiftet. Ungefär i mitten ser man själva byn. Gårdarna låg tätt tillsammans. Till vänster på kartan syns Tjörnarpssjön. På den tiden fanns inte stationssamhället Tjörnarp, endast gårdarna i kyrkbyn.
Närmast gårdarna låg som vanligt deras åkrar och ängar blandade om varandra. Resten av byns ägor var utmark, som mest utnyttjades till bete för kor, får etc.
Så här skulle byn ha kunnat se ut. Akvarellen är en rekonstruktion baserad på kartor och målad 2016 av Katarina Månsson.
Men låt oss nu gå längre bak i historien. Enligt den så kallade “Palteboken”, som lades upp 1515 och som redovisar den del av godsen, som tillhörde ärkebiskopen i Lund och förvaltades från residenset i Lundagård, framgår följande arrendatorer till gårdarna i Gunnarp: Peder Svensson, Oluff store, Engele Pederssön, Oluff Thruidssön, Aage Nielssön, Nielss Pederssön, Peder Olssön och Knud Hanssön. Gårdarna ingick på den tiden i Häglinge län och återkommer i uppbördsjordeboken från 1522, vilken också ger en bild av dåtidens skattesystem. Niels Petherssen i Gwnnarp skulle exempelvis årligen betala 26 skilling i landgille (arrende), vartill kom nio skillingar ospecificerat. Som en särskild skatt utgick tio skillingar för “gjestningh” (inkvartering och utfodring). Den delen av skatten hade dock förmodligen ersatts med ett kontant belopp. Hans övriga pålagor utgjordes av en skilling för höns, fyra “vitten” för lamm samt två skäppor säd i tionde.
Enligt den så kallade Decimantboken 1651, som är den äldsta någorlunda heltäckande förteckningen över byar i Skåne, där tionde-givande gårdsenheter i Lunds dåvarande stift finns registrerade, finns följande decimeter under “Tiörnerups Sougenn” angivna som frälsebönder under Gunnerup: 1) Nisse Nielssönn, 2) Aage Oelssönn, 3) Peder Mogenssönn och 4) Niels Eshildssönn. Dessa var s.k. hela gårdar. Halva gårdar var 1) Peder Bendtzönn, 2) Joen Pedersönn, 3) Niels Mogenssönn och 4) Anders Mogenssön.
Adelsmannen var Herr Christopher Walckendorff. Han ägde Gunnarps by som en del av Maglö.
Anmärkning: Christoffer Walkendorff föddes 1621. Han var ägare till Glorup, ett av Danmarks främsta gods på Fyn, fram till 1661 då han tvingades sälja efter kriget. Vidare ägde han Hässleholm, Ellinge, Maglö m.m. Christoffer Walkendorff deltog i kungahyllningen 1655 och blev naturaliserad svensk 1664. Han introducerades samma år på svenska riddarhuset under nr 25 i Riddarklassen. Walkendorff var kurator för Lunds Universitet 1666-71 och vice landsdomare i Skåne 1671. År 1679 dömdes han för övergång till Danmark under Skånska Kriget 1675-79. Christoffer Walkendorff dog 1690 på Ellinge. Hans son Hans blev känd som “Hans Lånekaka” och förslösade hela förmögenheten genom överdådigt levnadssätt.
I 1663 års jordebok anges Christoffer Walkendorff som den verklige storgodsägaren i Tjörnarps socken. Han ägde drygt hälften av de gårdar, som hade frälsenatur. Men i mitten av 1700-talet förminskades godsinnehavet och 1776 gick den sista egendomen ur ätten Walkendorffs händer. De gårdar i Gunnarp, som legat under Maglö, gick under 1700-talets senare hälft över till Olof Rönström, som var vice borgmästare i Kristianstad. Gårdarna blev en del av Korsaröd. Se mer om familjen Rönström under avsnitt 4.
Enligt ett sockenstämmoprotokoll från 1787 angavs två bönder från Gunnarp som sockenmän. De som undertecknade protokollet var Eskel E.T. Trulsson och Nils N. Pålsson.
Efter Olof Rönström d.y.s död förvärvades 1847 Gunnarp, Korsaröd och Spångahus av fanjunkaren C.A. Claesson, född 1789. Claesson var arrendator av Lillö Kungsgård i Norra Åsums socken. Kungsgården var chefsboställe för översten vid Skånska Dragonregementet. Claesson var den som ägde Gunnarp när det laga skiftet inleddes.
Anmärkning: Lillö Kungsgård, liksom Flyinge Kungsgård, kom till kronan som en del av ersättningen för Bornholm, som övergick till Danmark 1660. Lillö förlänades under Carl XI förmyndarregering till svenska adeln.
På 1810-talet gjordes en kartläggning av Skåne, som resulterade i den Skånska rekongnosceringskartan. En del av detta arbete är en beskrivning av Westra Göinge Härad år 1820. Byn Gunnarp finns beskriven med 3 3/8 mantal uppdelat på åtta gårdar och ett hus. Storleken angavs som 40 tunnor. Det fanns 20 hästar, 60 kor/oxar och 100 får i byn.
Det berättas att Gunnarp 1778 hade “Walbordag” som “lagdagen” för den årliga vångafreden.
Anmärkning: Bönderna var enligt bestämmelser, med anor från Skånelagen på 1200-talet, skyldiga att upprätta gärdena i byn. Dåliga inhägnader straffades med böter. Dessa bestämmelser, som ansågs mycket betungande, kom att gälla in på 1700-talet. Det var byalaget som bestämde när vångafred skulle införas och upphöra. Den som släppte in lösa kreatur på skyddad mark under tiden mellan sådd och skörd fick betala, ofta både till markägaren, husbonden och byalaget.
Får och bockar, höns och gäss, kor och hästar var djur man måste hålla uppsikt över i Gunnarp. Det gällde också om man släppte kreaturen sedan skörden var bärgad men utan byalagets tillstånd. Så här hette det i byalagets regler: “Im Hösten skall ingen Få insläppa något Creatur eller hålla något ök att beta på afraden för än RågSiörden är. Så sättje Byamännen tid när de insläppa skola om någon skulle detta emot bryta. Plickte han 2 Sjeling Specie första gång och sedan dubbelt.”
De gamla gårdarna 3,4,5,6 och 7 låg på det område där Gunnarpsgården finns i dag. Gårdarna 1 och 8 låg på eller öster om nuvarande vägen ner till grannhuset. Detta var den gamla bygatan. Gård nummer 2 låg delvis på Gunnarpsgårdens mark, delvis på Landsvägen och delvis på andra sidan om vägen åt norr, där det numera finns en parkliknande växtlighet.
Under det sista året före det laga skiftet avträdde alla brukare sina arrenden. 1845 bodde det ungefär 80 personer i byn. Av dessa var 25 barn under 20 år, 20 drängar och pigor och 10 äldre personer på undantag. Vid häradsrättens fastställande av det laga skiftet 1853 fanns det 107 personer i Gunnarp, varav 11 bönder och 18 drängar och pigor. Bönderna förfogade över 17 brukningsenheter, dvs på flera gårdar fanns det flera brukare. Ola Christiansson förfogade över 7 av de 17 enheterna.
Några av husen var byggda i korsvirke under halmtak. Detta var mindre vanligt i t ex Tjörnarp, där trähusen dominerade.
Bilden ovan visar byn på den tidigare visade kartan. Man kan se bygatorna som ringlar sig genom byn. Vägen åt vänster går mot Korsaröd och Tjörnarps kyrkby.
Här följer en beskrivning av de olika gårdarna och de som bodde där 1848, innan de tvingades att ge sig iväg. Arrendatorerna kallades åbo på den tiden. Alla husen på gårdarna hade en bredd av 9 alnar, drygt 5 meter – en aln är 59 cm. Det var troligen takstolens mått som avgjorde.
Gunnarp 1, 9/16 mtl var gården som låg längst åt öster. Det var en trelängad gård med den öppna gårdsplanen åt landsvägen. Den södra längan var byggd i korsvirke under halmtak. Den var 45 alnar lång och det var där som stugan fanns. Den västra längan var 2 alnar lång och byggd i korsvirke under halmtak. Den användes som bränneri och undantagsstuga. Den östra längan var 30 alnar lång. Den användes som loge. Längorna var “i försvarligt stånd”.
På Gunnarp 1 bodde 1818 Pehr Persson, född 1788. Han flyttade 1825 till Ella och då blev Jöns Johansson, född 1798, ny åbo. Jöns Johansson avträdde 1848. Han kom från Ella no 4 och var gift med Bengta Englesdotter, född 1803. Båda var födda i Häglinge. De hade 8 barn, varav 7 var födda i Gunnarp och två dog som barn. Det äldsta barnet var Jöns född 1823 och det yngsta var Johanna född 1838. Sladdbarnet Nils, född 1844, dog 1 månad gammal. Barnen stannade kvar i trakten. Pehr, född 1826, blev hemmansägare på Stavaröd. Dottern Karna gifte sig och bodde i Södra Rörum och Sissela gifte sig med en banvaktare i Mellby.
Gunnarp 2, 9/16 mtl, var en fyrlängad gård som var den enda som låg på den nuvarande landsvägen, delvis norr om vägen och delvis på nuvarande infarten till Gunnarpsgården. Den södra längan var byggd i korsvirke under halmtak. Den var 50 alnar lång och det var där som stugan fanns. Den västra längan var 37 alnar lång. Den var inredd till undantagsrum och huggehus. Den norra längan var 45 alnar lång, använd som loge. Den östra längan var 35 alnar lång, använd som stall. Gården var nog i sämre skick. Endast den östra längan var i “försvarligt stånd”.
Åke Nilsson, född 1867, bodde på Gunnarp 2 år 1818. Han dog 1832 och då tog änkan Elsa Persdotter över som åbo. 1843 övertog deras son Nils Åkesson gården. Han avträdde 1848. Efter att ha arbetat några år som dräng blev Nils Åkesson så småningom åbo på Ella 3. Hans mor Elsa bodde kvar i Gunnarp och dog 1870 på Gunnarp 2, som då ägdes av Kruse.
Gunnarp 3, 1/3 mtl, låg strax väster om nuvarande Gunnarpsgården, nära landsvägen. Den var fyrlängad. Den södra längan var 45 alnar lång och där fanns stugan. Den västra längan var 30 alnar lång, använd som undantagshus och huggehus. Den norra längan var också 30 alnar lång, använd som loge och den östra längan var 17 alnar lång, använd till stall och lada. Husen var alla i “försvarligt stånd”.
1818 bodde på Gunnarp 3 Johan Eskilsson, född 1770. Han dog 1819 och då blev Pehr Jepsson, född 1795, åbo. Han kom från Slättaröd nr 3. Pehr Jepsson var åbo fram till 1848, när han avträdde. Han flyttade då med familjen till Tågarp 1 i Verums socken, där han blev ny åbo. Pehr Jepsson var gift med Ingar Åkesdotter, född 1787. De hade två söner, Nils född 1825 och Jöns född 1833 och en dotter, Sissela född 1827. Nils gifte sig med Hanna och bosatte sig i Visseltofta. Sissela gifte sig med Truls Andersson, som blev åbo på Tågarp 1. De hade åtta barn. Fyra av dem flyttade till Amerika. Även två barnbarn flyttade dit och bosatte sig i Nebraska. Jöns blev först dräng hos sin syster och svåger, men flyttade senare till Visseltofta och så småningom Osby. Han hade fem barn. Två av dem flyttade till Danmark och en son till Amerika.
Gunnarp 4, 1/3 mtl. Denna gård var fyrlängad och låg på gårdsplanen framför det nuvarande garaget. Det gamla hönsstallet ligger där gårdens sydöstra hörn fanns. Den södra längan var stuga och herrskapshus. Den var 47 alnar lång. Den västra längan var 25 alnar lång, använd som stall. I den västra längan fanns även porten in till gårdsplanen. Den norra längan var 47 alnar lång, inredd som loge. Den östra längan var använd som stall och lada. Den var 30 alnar lång. Även dessa hus var i “försvarligt stånd”.
Åbo 1818 var Anders Nilsson, född 1793. Han flyttade till Gunnarp 5. Ny åbo 1819 blev en annan Anders Nilsson, född 1781. Han kom från Matteröd men även han lämnade över ca 1826, då till Åke Sifwersson, som kom från Ynglingarum. Åke stannade till 1833 då Ola Pehrsson, född 1799, tog över. Han kom från Björkeberga. Omkring 1840 kom Jöns Pehrsson, född 1786. Han brukade också Ella no 3. Jöns Pehrsson blev 1842 vald till ledamot av den första skolstyrelsen i Tjörnarp. 1843 blev han också ledamot av sockennämnden och 1845 byordningsman.
Jöns Pehrsson var gift med Gunnel Trulsdotter, född 1797. De hade 7 barn, varav 6 söner och en dotter. Jöns Pehrsson bodde kvar på gården, då ägd av Kruse och dog där 1869. Sonen Måns blev hemmansägare på Ella 3 och dit flyttade även den äldre brodern Kristoffer. Barn och barnbarn stannade i trakten. Tre barnbarn dog i Gunnarp.
Gunnarp 5, 1/3 mtl, var en fyrlängad gård som låg på gårdsplanen mellan huvudbyggnaden och gästhuset (gamla brygghuset). Det är troligt att det västra huset av gården låg på nuvarande gästhusets grund. Det östra huset låg delvis där köksentrén till huvudbyggnaden finns. Som brukligt fanns stugan i den södra längan. Alla gårdar utom nummer 8 hade bostadshuset åt söder. Den södra längan var 63 alnar lång. I den västra längan fanns infarten till gårdsplanen. Där fanns också ett bränneri. Längan var 23 alnar lång. Den norra längan var 40 alnar lång, inredd som loge, och den östra längan var 20 alnar lång, inredd till stall och fähus. Även gård nr 5 var i “försvarligt stånd”.
Åbo 1818 var Sven Månsson, född 1763. Han blev 1817 medlem av kyrkorådet. 1819 tog Anders Nilsson från Gunnarp 4 över. Anders flyttade 1824 till Åkarp. Då kom Johan Nilsson, född 1798, från Sösdala. Johan Nilsson var gift med Sissa Lassesdotter, född 1798. De hade en dotter Hanna född 1826 och en son Nils född 1835. Hanna Johansdotter gifte sig med Johan Nilsson från Gunnarp 7, född 1809. De övertog gården. Den tidigare Johan Nilsson blev 1844 ny gästgivare på Sösdala Gästgivaregård, sedan den gamle gästgivaren med familj flyttat till Amerika. Gästgivaregården blev stället dit 1848 även föräldrarna flyttade tillsammans med Hannas bror Nils. Hanna och Johan Nilsson hade sex barn. Sonen Axel Strickert Johansson blev litteratör och skrev under signaturen Str. i Sydsvenska Dagbladet från 1872 till sin död 1900.
Anmärkning: Nils Månsson berättar 1966 i boken “Efterskörd” följande: “På gamla gästgivaregården i Sösdala bodde Johan Nilsson, gästgivare, lantbrukare och handlare på en gång. På den tiden fanns ingen järnväg, utan Johan Nilsson fick med egna hästskjutsar hämta sina varor i Malmö och gjorde affärer med handelsfirman L.P. Kruse, en av de största grosshandlarfirmorna i Malmö. Dylika resor varade i två dar och både körkarl och hästar fick övernatta hos firman. Det var genom dessa handelsresor som grosshandlare Lars Petter Kruse fick veta att Fredriksberg var till salu och åkte hit upp och köpte den stora gården till sin tredje son Frans Oskar för 90 000 kronor och tillträdet skedde våren 1848.”
På detta sätt kom alltså även sonen Nils Rudolf Kruse, som senare köpte Gunnarpsgården, till trakten.
,
Gästgivare Johan Nilsson var född 1798 och gift med Sissa Lassesdotter. Innan de flyttade till Sösdala var Johan åbo på Gunnarp no 5.
Gunnarp 6, 1/2 mtl, var enligt kartan en tredelad gård, som låg ungefär där Gunnarpsgårdens garage nu finns. Grunden till muren, som finns öster om gästhuset, kan ha varit en del av gårdens ursprungliga grund. Enligt beskrivningen till laga skiftet var gården emellertid fyrlängad. Den södra längan var 45 alnar lång och användes som stuga och herrskapshus. Den västra längan var inredd till lada och fähus. Där fanns också porten in till gårdsplanen. Längan var 50 alnar lång. Den norra längan var 33 alnar lång. Där fanns logen. Den östra längan var längst av alla byggnader i byn. Den var 60 alnar lång och använd till hugghus, troligen undantagshus och mycket annat.
Åbon Nils Trulsson, född 1780, fanns där 1818 och stannade till 1827 när han efterträddes av Sven Johansson, född 1801. Sven dog 1842, då änkan Sissela Nilsdotter tog över fram till 1848. Sissela Nilsdotter var född 1809. Hon och Sven Johansson hade tre söner och en dotter, födda mellan 1831 och 1840. Alla barnen var födda i Gunnarp. Sissela bodde kvar hos Kruse och även sonen Nils var dräng hos Kruse. Den äldste sonen Johan och dottern Elna bodde på Gunnarp 3, där de dog.
Gunnarp 7, 1/2 mtl, var också enligt kartan trelängad och låg precis öster om Gunnarp 6. De hade gårdsplanen mot varandra. I själva verket var nog även gård 7 fyrlängad. Den södra längan var 45 alnar lång och inredd till stuga. Den västra längan var 30 alnar lång och användes som undantagshs och lada m.m. I den norra längan fanns infartsporten till gården. Längan var 48 alnar lång och rymde också stall och lada. Den östra längan var 33 alnar lång, använd som loge.
Åbon hette Nils Johansson, född 1780. Han blev 1834 vald till kyrkoråd. Nils Johansson var gift med Boel Stickarsdotter, född 1781. De hade fyra barn, varav tre söner och en dotter födda mellan 1809 och 1818. Sonen Jeppa, född 1812, tog över gården som åbo i början av 1840-talet, då fadern satte sig på undantag. Jeppa var gift och fick två barn. 1847 lämnade Jeppa gården Gunnarp 7 och flyttade till Sösdala, där brodern Johan var gästgivare. Jeppa dog dock 1849. Hustrun gifte om sig och barnen flyttade så småningom till Ängelholm. Systern Gunnela flyttade till Näs och den tredje sonen Måns var först dräng på gästgivaregården i Sösdala. Han gifte sig med Karna Jönsdotter, som var åbodotter från Gunnarp 1. Familjen bosatte sig i Södra Rörum. Nils Johansson och Boel Stickarsdotter stannade kvar på Gunnarp 7 under Kruse tills de dog.
Gunnarp 8, 1/4 mtl, var en fyrlängad gård, som låg mellan gårdarna nummer 7 och nummer 1. Detta var öster om den gamla vägen genom Gunnarp. Till skillnad från de andra gårdarna var den norra längan stuga och herrskapshus. Längan var 45 alnar lång. Den västra längan, 30 alnar, var inredd till stall m.m. Den östra längan användes som loge och stall. Den var 33 alnar lång. Den södra längan, 37 alnar lång, användes som stuga och bränneri.
Åbon Sven Andersson, född 1774, satt kvar tills sonen Anders Svensson, född 1809, tog över i slutet av 1830-talet. Anders Svensson var gift med Bengta Eskilsdotter, född 1810. Anders och Bengta hade en son och två döttrar. Han blev 1848 ny åbo på Ella 3. fram till 1871, då sonen Pehr tog över. Pehr hade fyra barn och tre av dem stannade i Tjörnarp. En dotter flyttade till Amerika 1901. Pehrs syster Elna gifte sig och flyttade till Häglinge. Hon fick fyra barn, varav ett som emigrerade till Amerika 1897. De andra barnen stannade kvar i trakten. En annan syster Hanna, gifte sig i Norra Rörum. Hon fick åtta barn, varav fyra dog som spädbarn eller unga. De andra barnen blev kvar i närheten av Gunnarp.
Det fanns ett Gunnarpshus med siffran 9. Där bodde husmannen Jöns Hansson, född 1773, fram till i slutet av 1830-talet då skräddaren Anders Olsson, född 1803, flyttade in. 1842 kom brukaren Kaspar Påhlsson från Tjörnarpshus.
Det sista huset i Gunnarp var Gunnarps Gatehus. Dit flyttade Jöns Andersson, född 1799, som smed 1831. Han kom från Mellby prästgård. Se vidare under avsnitt 12 “Smedjan i Gunnarp”. Gunnarpshus och Gunnarps Gatehus låg väster om klungan med gårdar vid vägen mot Tjörnarp och Korsaröd.
Vad vet vi mer om hur det var att leva här i Gunnarp under mitten av 1800-talet? En del information kan vi få genom bouppteckningarna. På gården Gunnarp 6 bodde Nils Trulsson och hans hustru Hanna Nilsdotter, född 1781. Hanna dog 1841, 60 år gammal. Hanna och Nils levde då i undantagshuset i den långa östra längan. När Hanna dog ägde hon silversmycken, ett tennfat, kopparkittlar, en malmgryta, våffeljärn m.m. Vidare ett hängeskåp, två pulpeter och en målad furukista. Hon hade sängkläder, dukar och en lång lista med köksattiraljer. I tillägg hade Hanna fordringar och bankmedel motsvarande 85 Rd Banco. Totala tillgångar var 174 Rd banco, eller i dagens penningvärde ca 725 000 kronor.
Det var Hannas dotter Sissela, född 1803, som övertog gården. Hon gifte sig med Sven Johansson, född 1801 i Häglinge. Sven blev ny åbo men dog redan 1844, endast 43 år gammal. Ser man på bouppteckningen efter honom, så skiljer den sig från svärmoderns, eftersom han ägde allt det som tillhörde gården. Där fanns 4 hästar och 1 föl, 1 oxe, 1 tjur, 4 kor och 3 kvigor. Dessutom 6 får med lamm, 2 utan lamm och 1 bagge. Och så 2 galtar, 1 sugga och 5 grisar. Sven ägde också en del jordbruksredskap. Det fanns 4 vagnar, 2 slädar, flera årder och harvar.
Intressant är också utrustningen i koppar för brännvinstillverkning med kittlar etc. Sven ägde dessutom malmgryta, tennfat, tenntallrikar och tennstop. Han hade en kakelugn och många hushållsattiraljer. Sängkläder fanns och gott om gångkläder, betydligt fler än hans svärmor ägde. På väggen i stugan hängde ett väggur i fodral och det fanns ett par målade skänkskåp och ett hängskåp. Målade kistor och skrin och mjölkbyttor etc. Sist bland tillgångarna tog man upp utsädet, som bestod av 4 tunnor råg och 4 tunnor korn. Allt summerat blev det 418 Rd i tillgångar.
Men gården hade inte gett tillräcklig avkastning, så Sven Johansson drog på sig mycket skulder. Där fanns skulder till bönder i Tågarp, Karlarp och Spångahus. Han förvaltade arvet efter sin mor, som tillhörde omyndiga syskon. han hade också lånat pengar av sin svärfar och av andra bönder i Gunnarp. Drängarna och pigorna hade innestående lön. Han var skyldig Johan Nilsson, gästgivare i Sösdala, 46 Riksdaler och slutligen lagmannen och riddaren Rönström 36 Riksdaler. Det hela summerades till 496 Riksdaler, så där räckte tillgångarna inte till. Hårt för änkan Sissela, som drev gården vidare som åbo tills det laga skiftet kom.